Fråga:
Jag och min man har hamnat i en ständig dragkamp på grund av att jag saknar uppmärksamhet med komplimanger, kyssar, smek och även sex. Han säger att han inte har något behov av det och därför ”glömmer” att ge det till mig. Vi har varit tillsammans i 20 år och jag mår dåligt av att leva två, men ändå känna mig ensam. Jag har tagit upp det här problemet flera gånger, men för varje gång blir det bara ännu värre. När jag frågar varför säger han att han uppfattar det som om jag kräver att han ska ge mig uppmärksamhet och då låser det sig för honom – moment 22! Kan man ändra på detta eller är det för sent?
Eva-Lotta
Svar:
Det är ingen enkel fråga du ställer: Går detta att ändra på eller är det för sent? Jag tror alltid att relationer i viss mån går att förändra om man vill, vågar och orkar. I en relation ska de egna behoven samsas med den andras behov och därefter bilda en mix som båda kan acceptera och komma överens om. Kan man inte enas om någon form av gemensam riktning att färdas mot så blir förhållandet stelt och tråkigt. Frågan blir då varför man stannar kvar.
Det låter som om ni hamnat i en återvändsgränd. Det är viktigt och bra att du vågar lyfta dina funderingar till ytan. Jag kan ana att du fastnat i tankar som handlar om att du inte får vad du vill ha, att du är besviken på din man – du blir tiggaren och han den som avvisar. Sådana roller är av ondo – försök att tänka nytt i stället. Var beredda på att lägga ner tid på relationen och inse att det är en långsiktig process.
För att växa tillsammans behöver vi viljan att förstå vår partner och att se närmare på oss själva. Jag tycker att man ska prata med varandra om svårigheter i stunder då svårigheterna inte är aktuella, inte i stunder när man redan är arg, ledsen eller besviken. Att ta upp det man upplever som svårt då man har det lugnt och bra och tycker om varandra ökar möjligheterna att nå varandra och hitta lösningar.
Ibland kan par som har konflikter och svårigheter hamna i ett låst läge och därför behöva hjälp utifrån. I de flesta kommuner finns det familjerådgivning och kyrkan har också sådan verksamhet som jag kan rekommendera.
Annica