Fråga:
Jag är en 42-årig kvinna som lever med en skavande känsla av missnöje. Min man och jag har varit gifta i femton år och har två fina barn tillsammans. Vi har det bra tillsammans på de flesta plan men jag saknar glöd och spänning, lite av de känslorna som fanns i början av vårt förhållande.
Vi bråkar sällan men tjafsar ofta om småsaker och vi både blir irriterade alldeles för ofta. Vi har tappat bort det kroppsliga någonstans på vägen. Helt plötsligt känns det svårt att ta vid där vi tappade greppet. Hur hittar vi tillbaka till kroppslig – och själslig – gemenskap?
Sirkka
Svar:
Att leva med en annan människa är att ständigt kompromissa. Oftast handlar det inte om att tycka rätt eller fel utan att erkänna för oss själva och för varandra att vi ibland tycker olika. De allra flesta av oss längtar efter närhet, beröring och lust som känns i hela kroppen. Men det räcker inte att önska man måste själv agera.
För det första måste man ärligt vilja satsa på sitt förhållande och inte bara hoppas på att det ska lösa sig av sig självt eller att ens partner helt plötsligt gör hela jobbet själv. Vilja krävs alltså plus realistiska förväntningar. Vilka är dina förväntningar och vilka är hans? Är de rimliga? Stämmer de överens eller är de helt olika?
Tänk på att lust och närhet kräver tid. Allt måste inte ske omedelbart utan försök att se ett sådant här förändringsarbete som en process. Försök att skapa en tillåtande och ömsint stämning er emellan, ömhet är passion i vila. Var uppmärksam på ambitionsnivån och låt inte prestationstanken bli lustens fiende.
Sex är inte allt eller inget. Sätt värde på smekningar, kyssar och kramar. En ”snabbis” kan vara lika givande som ett heldagsäventyr i sängen. Man behöver inte vänta på ”rätt” tillfälle att ha sex.
Tvekar du så tänk: Varför tvekar jag nu? Lusten brukar faktiskt växa fram efter ett tag. Minns er första tid tillsammans. Erinra er och prata om härliga sexupplevelser ni haft tillsammans. Tänk på att ni är samma personer nu som då, bara lite äldre.
Annica